För idag fyller våran Stella 2 år. GRATTIS PÅ DAGEN DIN STELLA BELLA. Den 5 juni för två år sedan kom denna lilla solstråle till oss, hon har sedan dess berikat våra dagar med lycka och glädje men också med ett helt nytt liv. Underbara unge, vi älskar dig från månen och tillbaka, tusen gånger om.
Hade någon sagt till oss när världen vår vändes upp och ned att vi kommer känna tro på livet igen. Att vi inte skulle känna rädsla för skuggorna och att vi skulle förstå livet hade vi aldrig trott på det. Men nu står vi här och skyddar det vi skydda kan samtidigt som vi äntligen börjat leva. Vi har hittat en framtidstro, en viss harmoni och balans – vi är redo för livet igen. Vi älskar att mysa med dig, leva tillsammans med dig, andas med dig – du är vår underbara unge.
Men vad har hänt sedan sist? Ingen har kunnat missa den vardag vi alla lever i. Den ovisshet som Corona kom med som ger oss en väldigt stor rädsla varje dag. Vi alla har våra nära och kära att tänka extra på, ödmjukheten till medmänskligheten har tagits till en ny nivå samtidigt som våra dagar förändrats till något vi kanske aldrig kunnat gissa. För vi vet att om Stella utsätts för att smittas av detta virus är vi inte helt säkra på att hon klarar det med tanke på hennes hälsa. Den ständiga oro av att hoppa ur bilen och möta livet utanför våra trygga väggar gjorde oss först väldigt isolerade och frustrerade likt en tigermamma som skyddar sina ungar. Vår vardag som annars är begränsad blir än mer utmanande nu när Corona finns. Vi får hela tiden tänka ett extra varv innan vi gör det vi vill och fundera på vilka risker det för med sig.
Mitt i allt detta var vi även tvungna att skjuta på Stellas inskolning. För ja, ni läste rätt. Lillan fyller inte bara två år och är en stor tjej – hon skall också börja på förskolan vilket självklart är en skräckblandad förtjusning. Vi har hittat den plats där vi känner att Stella kommer få en väldigt fin vardag tillsammans med go personal och busiga kompisar. Mamman i huset skall nämligen börja jobba igen vilket gör att vi behöver precis som alla andra någon som tar hand om vår tjej på dagarna. Någon som utmanar, stimulerar och utvecklar henne i hennes egen takt och utifrån hennes egna behov. När denna inskolning sker får vi se, just nu får vi skjuta det på framtiden. Om det känns jobbigt? Självklart, gör det inte det för alla föräldrar?
Vi har kämpat på med personlig assistans under en tid tillbaka, dock med tungt besked där vi fick avslag. Men skam den som ger sig – nu äntligen får vi extra hjälp. Beviljat och klart har Stella nu assistans i 42 h/vecka då hennes mormor kommer ta hand om henne vilket känns otroligt skönt för oss. Mormor har varit med och stöttat sedan första dagen du såg solens härliga strålar – det känns tryggt och bra för oss alla. Ett steg längre fram är att ansöka om nattassistans vilket behövs eftersom vi behöver ha dygnet runt koll, timma ut och timma in. Men just nu går Stella under ”föräldraransvar” vilket gör att vi får vänta med detta, ett steg i taget. Men vi är väldigt glada för de beviljade timmarna, det känns fantastiskt!
Medicineringen är likt innan ganska många för att hålla anfallen borta. Men i takt med att Stella växer och dagarna går måste vi skruva på doseringen. Vi har valt att öka dosen en av medicinerna hon har vilket har gett oss framsteg, hon orkar nu hålla upp sitt huvud med egen kraft kortare stunder. Små små steg framåt är för oss enorma kliv.
Livet är mitt i ljusare tider och vi njuter av livet på landet. Friheten av att komma ut på vår altan, andas frisk luft och njuta av långa kvällar tillsammans med hela familjen. Det känns som att vi kan andas igen, tillsammans. Att livet på landet, vårt hus som är mitt på en åker långt bort från stadens brus – nära damm och vind, skulle vara vår plats på jorden kunde vi inte tro. Men här är vårt ställa i livet – där vi samlar kraft och energi. Där vi får vara en hel familj.
Vi hörs snart igen.
KRAM